
Vi va ute på kvällspromenaden och jag va som vanligt lös. När vi är på väg hemåt passerar vi ett skogsparti som är precis vid promenadvägen. Jag brukar alltid ta en racetur in där.. och så även denna kväll. Många andra hundar brukar också vara där dagligen. Helt plötsligt hör husse och matte att jag skriker. När jag kom ut till dem igen så upptäckte vi att troligtvis en vass träpinne fläkt upp skinnet på mig under magen. Vi gick direkt hem för att ringa veterinären. Inget svar. Vi ringer jourhavande veterinär.Inget svar. Vi ringer distriktsveterinären. Inget svar.Vi ringer distriktsveterinären i Älvsbyn. Inget svar. Då ringer vi djursjukhuset i Gammelstad.Vi får komma direkt. Det är 7 och en halv mil dit. Men vi slänger oss i bilen och far dit. Sen får jag sova och veterinären syr ihop mig igen. Sedan fick jag en superlöjlig tratt som jag tydligen måste ha nu förtiden( eller åtminstone i fjorton dagar). Den är i vägen precis hela tiden, jag går in i allt! Den är i vägen då man ska sova också. Jag kan ju inte ligga på mage nu, för det gör ont. Men när jag ligger på sidan är den töntiga tratten i vägen för mig. Det värsta av allt är att det bara blir lugna koppelpromenader i två veckor. Hur ska det gå? Jag som älskar att va ute och röra på mig! Usch! Ibland är allt så trist. Fast en ny nalle har jag fått iallafall, som matte vann åt mig på stadsfestivalen igår. Vi hörs!