Se upp i backen!

Hej hej!
Just nu går jag igenom en jobbig period i mitt liv. Jag är gnällig och orolig , piper och låter stup i ett och vandrar omkring för att få uppmärksamhet. Jag har till och med börjat gnälla och gny på mornarna , jag vill ut och lukta!Det bor väldigt många hundar på Djupviken med omnejd , och det är hela tiden någon ny som börjat löpa. Jag hör knappt vad husse och matte säger ibland för jag är så inne i det jag gör. Matte säger att det är som om jag glömt bort hälften av det jag kan!
Idag började morgonen på samma sätt som alltid de senaste veckorna: Jag väcker matte med att gny brevid hennes säng kring sjutiden. Matte släpper ut mig så att jag får pinka, så fort vi kommit in börjar jag gnälla igen. Matte försöker ignorera mig, och det gör hon riktigt bra i ca två timmar, men jag ger minsann inte upp! Matte har kommit på en idé för att försöka trötta ut mig lite. Hon hämtar skidor och sele i garaget och sedan promenerar vi iväg upp till skidspåret i skogen. Jag håller på att gnälla ihjäl mig innan matte tillslut har krånglat på sig skidorna. Jag gör en sådan rivstart att matte trillar och släpar efter sittandes i kanske tjugo meter innan jag upptäcker det. Just som matte rest sig igen åker en gubbe förbi oss i världens fart, jag bestämmer att jag nog vill springa ifatt honom. Som tur är lyckades matte stå på benen denna gången! Sedan går det riktigt bra faktiskt! Vi kör två varv runt spåret innan vi går hem igen. Men inte är jag trött inte! Det krävs mer än att släpa runt på en liten matte för att trötta ut en stor stark och målmedveten weimaraner! På hemvägen är det som vanligt igen, jag knegar på i alldeles för högt tempo med nosen i backen och när matte säger "Nej!" eller ska korrigera på annat sätt så gnäller jag !Eller försöker strunta i henne. Nu har matte gett mig vatten och "platsat" mig i sovrummet. Jag gnällde väl i kanske 20 minuter innan jag tillslut gav upp, jag är nog lite trött ändå......zzzzzzzzzz