Uma gör en riktig bragd..men det räckte ändå inte ända fram...

Hej allihopa! Idag åkte matte och Uma iväg till Medle ungefär 6km från där vi bor för att gå ordinarie viltspårprov. Det var lite annorlunda upplagt mot för hur vi är vana. Här var det inte domaren som lade spåren, utan personer från arrangörsklubben som lade spåren. Sedan gick dom med i spåret och höll koll på var allt låg, så när det efter flera timmars väntan var Umas tur, var det 4 personer och en hund som tågade iväg i spåret. Det var 21 spår totalt och Uma hade spår 20. Uma kom iväg jättebra och matte trodde att nu blir det Umas bästa spår någonsin, för hon var så säker idag och hon kan ju vara lite försiktig ibland. Men matte satte snart skrattet och alla championatsdrömmar i halsen...Det var en person som inte lagt spår innan som lagt spåret och efter ca 100 meter så spårar Uma ner i en 8 meter djup ravin...matte trodde först att hon måste ju vara fel! Men nejdå, spåret gick där... Matte var tvungen att sätta sig på rumpan och åka efter för det gick inte att komma ner annars...domaren hade också problem. Sen upp på andra sidan...matte fick dra sig upp med hjälp av grenar... att Uma tog sig upp är en gåta.. nåja väl uppe så snurrade Uma runt på vinkel 2 en stund innan spåret leder vidare...NER I RAVINHELVETET IGEN!!! på ett annat ställe... väl nere så inser vi att vi hamnat mitt i en slaktplats för älgar... det låg kadaver och skelett överallt! Uma trodde att "jippi, bingo! bättre än så här blir det inte!" , det tog en stund att förmå henne att överge sina fynd...vid det här laget hade både domaren och matte börjat muttra irriterat åt spårdragaren...och gissa vad? Vi skulle upp ur ravinen igen! Vidare ut på ett kalhygge som är så torrt att det dammar...Uma spårar ut och hittar en älgklöv, som hade bäst före datum typ förra sommaren... där hade den dumma spårdragaren lagt en vinkel...suck...förklara för Uma att "nej inte den!"tillbaka och ned i ravinen på ett tredje tillfälle...matte började känna sig som en bergsget....och fundera om olycksfallsförsäkringen skulle täcka om hon trillade och bröt nacken...vid det här laget har matte tagit tillbaka Uma till spåret , så första priset är redan borta. Nu gäller det att hitta rätt så Uma får sin belöning i form av en klöv. Upp ur ravinen och ut på en tallhed som är torr och dammig, Uma börjar bli trött och ringar ordentligt på en ganska enkel återgång. Passerar ett renkadaver som nästan är förmultnat..jadå...idioten hade dragit spåret nästan tvärs över det arma djuret... men nu visste Uma att det inte var kadaver vi letade efter och hon fortsatte. Skottet gick galant och Uma var jätteivrig att fortsätta efter det( för första gången!) Efter ca 50 meter låg då äntligen rätt älgklöv. Och gissa om Uma fick beröm! Matte var säker på att tiden hade gått ut och att hon skulle få en nolla pga alla missar. Så det var med stor häpnad som hon fick motta ett 2:a pris istället! Så här sa domaren: " En ungtik som spårar utmärkt, men med tanke på spåret så gjorde hon ett otroligt jobb!" Han var mycket missnöjd på att Uma fått ett sådant svårt spår...dagens svåraste! Han sa att visst kan man väl lägga genom en ravin..men då räcker det banne mig med en gång! Så han var väldigt imponerad av henne att hon ändå löste det så gott som själv trots alla störningar och återtaganden från matte. Och han önskade matte lycka till nästa gång och var övertygad om att då skulle det nog bli ett 1:a pris! Visst hade det varit roligt att komma hem med ett Championat, men med tanke på det nästan omöjliga spåret så tror jag att någon aldrig har varit så nöjd över ett 2:a pris som matte var idag. Och det går fler tåg...det viktigaste var att Uma gjorde sitt bästa och aldrig gav upp! Ja just ja, måste ju bara berätta att idag har jag burit vår 5 kilos räv över 350 meter, utan att ta om en enda gång! Det var väl bra? Nu väntar en ny arbetsvecka imorgon så nu ska vi snart gå och sova! / Frej ( & Uma )